Vår resa började på en stenig häll på Hammarö, sensommaren 2007. Vi skulle precis börja högstadiet och hade blivit indelade i samma klass, 7A (tillsammans med Sara, Linna, Elin, och Peter). Kärleken växte fram stadigt över tiden. Sebastian började gå hem från skolan ihop med Felicia och hennes granne. Att vägen gick åt helt fel håll var inget som Felicia reagerade på speciellt mycket i början. En daglig promenad hem ihop stärkte banden till en vänskap, och efter något år vågade Sebastian ”fråga chans”. Denna första fling höll tills sommaren 2009, men då gjorde vi slut.
Den 20:e September 2009 hade vi på var sin kammare tänkt över uppbrottet, och kom fram till att det kanske var bäst att vara ett par igen. Det datumet är således vår årsdag, som vi alltid firat (mer än förlovningsdagen!).
Vi valde snabbt olika akademiska spår. Felicia började på Samhällslinjen på Klara Gymnasium (ihop med Sara). Sebastian började på TIME-programmet på Älvkullen (med Håkan), där pappa Patrik gick 30 år tidigare. Trots dessa vitt skilda banor fastnade båda två för Linköpings Universitet. Felicia p.g.a. den väl ansedda HR-utbildningen. Sebastian läste Allt om Vetenskap, och noterade att mycket intressant forskning som det skrevs om där kom från just Linköpings Universitet. Vi var båda överens om att en ”high school crush” inte skulle diktera var i världen vi skulle hamna, så det var väldigt tur att vi fastnade för samma stad!
Felicia kom in på HR-linjen (m. Rebecca) och Sebastian på Civ.Ing IT (m. Anton). Vi tyckte att det vore dumt att flytta ihop direkt. Vi ville inte förhindra upplevelsen av att flytta hemifrån och skapa något eget. Sebastian fixade ett korridorsrum på Björnkärrsgatan. Felicia hamnade i ett korridorsrum på Ryds Allé, och blev granne med Sofia. I dessa två korridorer har det skett mycket härligt ståhej. Sebastians korridor bjöd ofta in till stora korridorsfester, och arrangemangen var ambitiösa med nya ljud-/ljusanläggningar, vintapp, beer pong, etc. Allt var finansierat av pantpengar från festerna, och vi båda var delaktiga i arbetet ihop med Ali, Arvid, Mattias, och de andra i korridoren. Med Arvid spelade vi mycket Munchkin. Med alla expansioner var det några hundra kort, och en session kunde ta flera timmar. På Ryds Allé var det Monopol och drinkkvällar som gällde. Där var det även årlig kräftskiva och frekventa förfester innan utgång på Ryds Herrgård.
Under sommaren 2014 arbetade Sebastian med butiksservice och byggde om ställ för gratulationskort i hela sydvästsverige. Kvällarna spenderades med att bläddra på Etsy (och Inet). Lönen från jobbet spenderades i sin helhet på en förlovningsring (och en ny dator). Han bokade in en tur upp till sommarstugan vid Örlingen för den intet ont anande Felicia, som trodde att det hela var ett födelsedagsfirande. Efter en fin middag i Grythyttan anlände vi åter till stugan. Sebastian hade kollat upp tiden för solnedgången och såg till att lura ned Felicia till bryggan lagom till dess. Sebastian bad Felicia titta ut över den spegelblanka sjön när han sköt ut en proseccokork som bildade ringar. Bakom hennes rygg ställde han sig på knä och tog fram ringen. Felicia vände sig om, och blev mycket överraskad av den (tysta) knäböjande killen hon hade framför sig. Hon utbrast ”Nej, nej, nej… ….du måste fråga först!”. Ojdå, så långt hade inte Sebastian tänkt, klart man måste fråga något. Det blev ett ”vill du bli min?”, och svaret blev givetvis ”ja”.
Vi bodde isär i två och ett halv år ungefär. Oftast sov den ena över hos den andra, det blev lite varannan natt för det mesta. Att flytta ihop hade alltid varit planen. När Felicia var på sitt sista år av HR-programmet, och Sebastian var halvbakad civilingenjör, kände vi att stunden var inne. Vi trivdes otroligt bra i våra korridorer, men såg fram emot att ta nästa steg och bygga bo ihop! Första mars 2016 flyttade vi in i studentlägenheten på Björnkärrsgatan 11, bottenplan. Sebastian var då med i fadderiet Staben (med Emil, Jesper, Fredrik, Viktor, Elina, m.fl.) och under flyttveckan syddes det stass och jästes 500 liter vin. Det hände otroligt mycket den våren. Vardagsrumsfönstret var inte bara ett fönster, utan agerade även nattlucka och dörr. Det bjöds in till kalas, möten, fester, drinkkvällar, spel, film, osv. Ibland kan det till och med ha sålts öl och vin ur det där fönstret. Går man förbi BK 11 så är det än idag en kal fläck under fönstret. Det var så mycket spring där att gräset slutade växa.
2017 åkte Felicia till Island för utlandsstudier. Då flyttade syster Sara in i lägenheten på BK 11 med den då studiemedelslöse Sebastian som vände på slantarna för att få ihop hyran. Sebastian jobbade nästan varje öppen kväll på Ryds Herrgård. Oscar och Ellen, längre upp på gatan, var ett enormt stöd under denna ansträngda, men oerhört givande tid. Det rådande ekonomiska läget hindrade Sebastian från att åka till Island och hälsa på. Felicias kassa var ungefär lika ansträngd av det dyra boendet och de hutlösa matpriserna på den karga ön. Det blev ett halvår av längtan och distans. Vi hördes via Skype, men tog också tid att utveckla oss själva på egen hand. Distansen var smärtande, men ibland är det viktigt att få längta!
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Vi återförenades på vintern. På våren blev Sebastian, inför sitt femte studieår, intendent i styrelsen på D-sektionen (ihop med William, m.fl.).
I studentlägenheten blev vi kvar tills Studentbostäder slängde ut oss i mars 2019 (eftersom ingen av oss längre studerade). Felicia jobbade då på Lantmännen i Norrköping och Sebastian på Opera Software i Linköping. Flytten blev inte så lång, bara några hundra meter, från ”studentryd” till ”människoryd” och Rydsvägen 138. Hyresvärden lyckades dock inte renovera färdigt lägenheten i tid, så en månad bodde vi på Rydsvägen 148. Denna månad lyckades sammanfalla med Sebastians 25-årsfest, men det gick alldeles utmärkt i alla fall.
På Rydsvägen byggde vi ett plank och ställde utemöbler i den lilla trädgården. Där har det firats midsommar, och Sebastian har stått och tvättat sina cyklar i tid och otid.
Pandemin spenderades till stor del med att spela spel. Terraforming Mars har varit en ständig favorit för oss två som par. Rydsvägen blev även en tillflyktsort för Sara och Aniara. Vi fyra spenderade väldigt mycket tid ihop, och har många finan minnen från det. Sara och Aniara började kalla vår lägenhet i ryd för deras ”sommarstuga”. För Sebastian blev kvällarna med Gloomhaven (ihop med Martin, Jesper, och Emil) ett regelbundet inslag som stävjade ensamheten. Vi hade satt igång innan pandemin, så vi tänkte att ”vi sågs ju förra veckan, så varför inte även denna?”, och hängde i tills alla äventyr i spelet var slutförda. Felicia tyckte också att det var trevligt med lite liv i lägenheten under pandemin, inte minst när Martin vädrade matos och uppsökte smakprov i köket.
2021 gick Sebastian tillbaka till plugget för att slutföra några släpande kurser och sitt examensarbete. Han tog tjänstledigt från Opera. Anton fixade ett exjobb åt honom på TickUp, och sedan publiceringen av det arbetet 2022 har Sebastian varit kvar på det lilla fitech-bolaget.
Planen hade länge varit för oss att lägenhetsköp skulle gå före bröllop, men det kan ta tid att spara ihop en kontantinsats! Det dröjde till 2023. Det var lite vemodigt att lämna Ryd, där vi då hade bott i 10 år, men vi kände oss ”vuxna på riktigt” när vi signerade kontraktet på femman i Södra Ekkällan. Vi flyttade ut från studentområdet, och in bland barnfamiljerna och pensionärerna, mellan Tinnerö Eklandskap och universitetssjukhuset. Här har dörrarna varit lika öppna som tidigare, men nu med fler rum och bäddar. Det har varit översovningar, födelsedagskalas, frukost med patetföreningen, spelkvällar, ja till och med Baby Shower för Sara och Aniara. Vi älskar när det är liv och rörelse hemma. Nu finns det till och med den detaljerad lista över våra sällskapsspel, för den som behöver hitta en ursäkt att hälsa på.
Efter att ha spenderat halva våra liv som ett par, och över 11 år som förlovade. har det äntligen blivit dags för oss att ta nästa steg, att föreviga vår union inför er alla (och svenska staten). Vi är oerhört tacksamma över alla er som vi har med på denna resa, och hoppas på att framtiden skapar fler underbara stunder ihop.
Felicia & Sebastian
2026